evelina

Idag är ingen bra dag.
Jag tycker synd om mig själv och vill inte prata med någon eller ha någon nära.
Har inte lämnat sängen eller mjukiskläderna. bara tagit en dusch, ätit en smörgås och sen sovit.
Känner mig så ensam och besviken på så mycket.
Allting har varit uppåt så länge så ibland får man ha en sån här dag.
"Det är bara du själv som kan tillåta någon annan förstöra din dag" har jag blivit lärd.
Idag lät jag den förstöras.

Vilka är ens riktiga vänner egentligen?
Vem kan man lita på?

Jag vet att jag inte har något hemma som håller mig kvar.
Sommaren var underbar men vissa saker jag och S pratat om stämmer verkligen.
Det var jag som satt ensam för att alla andra var så upptagna hela tiden och så ville jag inte ha det.
Det finns så mycket människor där ute att lära känna istället.
Det man vill tar man sig tid till.
Och har man inte tid att umgås med de man kallar sina vänner så vet jag inte..

Vet inte om jag kommer kunna lita på någon igen. har gått igenom saker som gjort så ont men som många i min närhet svarat med "men borde du inte komma över det där snart?"

När man tror man har nått toppen så är det någon eller något som drar ner en igen.
Jag känner mig så jäkla ensam.
Att ha haft någon där i fyra år, som varje dag delat ens bekymmer, tröstat en, lyssnat på en. Alltid funnits där.
Bara kan slitas bort, aldrig mer vilja prata med en, inte ens kunna vara min vän idag.. Det är obeskrivligt.

Vad är jag för människa egentligen? Vad har jag gjort de senaste halvåret? Är det verkligen jag eller är det någon annan?

Jag är livrädd.
Tänker aldrig mer bli så sårad och trampad på, varje dag försöker jag vakna utan att tänka på det.
Och för varje dag går det bättre.
Men vem förstår egentligen?
Vems famn kan jag gråta ut i?

Tyvärr så vet jag inte svaret.