evelina

Just nu sitter jag på ett hotellrum i "Hotell Värmlandsporten" med mamma, pappa och Moa. Vi kollar på film, dricker coca cola och äter chips.
Vi kom hit klockan 15.00
På vägen hit hann jag både gråta, säga att jag ville vända hem och tvinga min familj att stanna på Mcdonalds så jag fick ta farväl av donken och trycka i mig så mycket hamburgare jag kunde. Det är svårt att förstå vilken omställning detta kommer bli för mig. Jag är 30 mil hemifrån, rätt in i skogen känns det som. Allt som finns här är ett Ica, några hus och en Folkhögskola. Och snö, snö, snö och granar. Pizzerian fick slå igen står det på wikipedia. Ingen shopping, ingen sushi, inga fik.. Men det finns afterski och partybussar 3 mil bort!
Jag tror att detta blir bra, och lärorikt.
Det värsta är inte att vara utan allt det materiella, utan att vara ifrån min familj, min Henrik, mina vänner. och tom. Falköping lite.
Men jag kommer må så bra av att komma iväg, åka pulka, gå på bäver och älg safari och framförallt läsa turism.
På måndag klockan 09.00 sitter jag i skolbänken igen.
Och imorgon kommer jag få flytta in i mitt rum. Det jag önskar mest nu är att tapeterna inte är bruna och att min klädställning kommer få plats. och att jag får massa nya vänner och upplevelser att bära med mig resten av livet.
Fram till 18 juni kommer jag bo på Stöllet i Värmland.
Med älgarna, björnarna och vargarna.